Sanningen om bloggen
Jag har startat en blogg, igen. Kanske kommer den ha längre livslängd än de andra, kanske inte. På denna blogg kommer jag i alla fall inte skriva något annat än sanningen! På samma sätt som politiker alltid talar sanning och på samma sätt som insändarna i metro alltid är sanna.
Man kan ju fråga sig varför jag har bestämt mig för att göra ännu ett försök till att börja blogga och svaret är att det finns flera anledningar:
1. Jag ser det som min plikt att upplysa ett helt folk
2. Småtjejer kan tjäna pengar på sina bloggar så det här är ju lite som att köpa en lott. Kanske är det många som kommer att läsa det här och kanske blir jag då miljonär! Woho!
3. Jag tycker att jag är en skojig människa och vill dela med mig av mina roligheter, eller ja, sanningar.
Ett minus med det här är ju att det är så jävla hippt att blogga så jag känner mig lite som en av alla dem som gick i buffalodojor på 90-talet. En sån som bara gör som alla andra för att det är fränt.
Nog om detta. Nu ska jag gå och titta på blåmärket som pryder min panna.
Man kan ju fråga sig varför jag har bestämt mig för att göra ännu ett försök till att börja blogga och svaret är att det finns flera anledningar:
1. Jag ser det som min plikt att upplysa ett helt folk
2. Småtjejer kan tjäna pengar på sina bloggar så det här är ju lite som att köpa en lott. Kanske är det många som kommer att läsa det här och kanske blir jag då miljonär! Woho!
3. Jag tycker att jag är en skojig människa och vill dela med mig av mina roligheter, eller ja, sanningar.
Ett minus med det här är ju att det är så jävla hippt att blogga så jag känner mig lite som en av alla dem som gick i buffalodojor på 90-talet. En sån som bara gör som alla andra för att det är fränt.
Nog om detta. Nu ska jag gå och titta på blåmärket som pryder min panna.
