Den enda sanningen

Alla har ett drömjobb.... busschaufför, sån gubbe som släpper på folk bak på bussen (som för övrigt är typ det bästa sl har gjort sen tunnelbana byggdes), frisör, flygvärdinna med orange solbränna, polis osv osv... jävligt banala drömmar och inte alls som mitt drömjobb. Mitt drömjobb är att vara superhjälte! Det enda problemet med att vara det, alltså den enda downside jag kan se är arbetsklädseln för jag är inte så snygg i trikåer som man skulle kunna tro. Jag antar att det har något med min kroppsform att göra men man kan ju aldrig vara säker... det kan ju vara så att det bara inte passar min ögonfärg. Sen är det ju det här med namnet också... ofta innehåller det ju "man" eller "woman" men om jag inte skulle vara superhjälte i ett engelskspråkigt land så känns det som att jag skulle behöva göra ett könsbyte för att det skulle vara okej. My point is, hur frånt låter superhjältenamn med "kvinnan" i sig? Superkvinnan, dunderkvinnan, kattkvinnan... inte helt okej. Om min dröm ska bli sann så behöver jag ett schysst namn, kom gärna med förslag men det får inte innehålla "kvinnan".... och inte "mannen"heller för den delen... det skulle bli sån förvirring då. (Ungefär som när jag går in på damtoaletten med mössa)

Ett tag i högstadiet var jag inne lite på Jempa Bond..... men det känns som att det är lite brott mot upphovsrättslagen och dessutom är James Bond inte en superhjälte utan har bara massa fräna grejer.

Sist men mest, säg för fan inte hjältinna eller massös eller medeljös.... man hör ju på det hur löjligt det låter!

Sanningen om att jag är lite besviken
När jag började skriva på den här bloggen så var det ett lamt försök att bli bloggare som tjänar pengar (egentligen inte men det hade ju varit trevligt om det blev så). Problemet är väl dock att folk inte är intresserade av en blogg som aldrig uppdateras. Jag skulle gärna uppdatera hela tiden men det är så jäkla jobbigt, ja jag tycker faktiskt att det är jobbigt att skrva in hela min mailadress och mitt lösenord och sen klicka ett par gågner innan jag börjar skriva. Efter det, prblem nummer 2, vad fan ska man skriva? Visserligen skulle jag kunna skriva vad alla andra skriver, vad jag har gjort idag, vad jag har på mig och vart jag har köpt det..... men hur jävla intressant är det om man inte är superhjälte (mitt drömjobb). (En annan dröm är att få säga "See you in court" till nån lite sådär överlägset.) Vore ju jävligt coot att kunna skriva att man har räddat en hel stad eller åt minstone nån stackars kvinna i nöd och sen berätta vilken färg man har på trikåerna och hur de känns mog huden när man flyger bland skurkar och skyskrapor. Men tyvärr så är jag ingen superhjälte, egentligen nog inte ens en vanlig hjälte... så hur intressant kan det vara.
Idag vaknade jag efter tio, klev ner och käkade frukost, fastnade framför tvn och sitter där än. Det enda bra jag gjort idag är att jag var ute med hunden lite grann och sökte ett jobb. Resten av dan ska jag troligen inte heller göra nånting fast jag borde plugga. Intrigued? Misstänkte det.

Sanningen om att jag gärna skulle vara 15 igen
Don't get me wrong, mina tonår var nog lika...hmm... som typ alla andras tonår med ångest, dassigt självförtroende,"meningslösa" problem och allt det där andra men jag gillade det ändå. (Min hund pruttade just på mig) Man behövde inte bry sig om speciellt mycket, skolanarbetet var egentligen inte speciellt jobbigt, man kunde sitta hur man ville på bussen utan att folk på allvar ifrågasatte en, möjligen suckade de bara över att "dagens ungdom inte kan sitta ordentligt". Man behövde inte ta nåt ansvar för det fanns alltid nån annan som gjorde det åt en... så brutalt jävla skönt. I nian lekte jag James Bond typ hela tiden i skolan och även om ingen annan kanske tyckte det (mest troligt)så var jag kung på högstadiet. Skulle det vara möjligt skulle ja definitivt ta chansen att gå om högstadiet igen och göra samma dumma misstag och kanske några fler.

Sanningen om "inte bara kompisar"
Om man säger att "vi är inte bara/mer än kompisar" så betyder det typ automatiskt att man ligger eller myser eller på något sätt har mer "fysiska förmåner" än vad vanliga kompisar har. Men vafan, jag är mer än bara kompis med min syster till exempel, och inte på det olagliga sättet, vi är familj och det är väl också mer ärn bara kompisar. Om man har nån som verkligen är en förebild för en så kan väl det också vara mer än bara kompisar? Våra uttryck bör revideras.

Sanningen om att jag saknar mina gamla vänner
Jag saknar mina vänner från högstadiet, från laget i västerhaninge, från fat camp (hahahaha ja jag har varit på fat camp), från mb, från segeltorp förra gågnen jag spelade där, från furudal, från gymnasiet och från idrottskurserna. Kom tillbaks!

Jag sitter här och är lite upprörd över de nya korkarna från Coca-Cola Company... va fan? Varför i helvete gör man en kork som ingen kan skruva av utan att riva upp händerna? Tänk dig att du knatar omkring helt fri och naken och känner dig jävligt sugen på en fanta... för nåt år sen hade du kunnat öppna och dricka din fanta bäst du vill men nu för tiden är denna bild enbart en utopi. Är man naken kan man inte längre dricka fanta eller cola, pepsi och zingo funkar men inte fanta och cola för hur ska man kunna öppna flaskorna utan att ha en tröja eller dyl mellan handen och korken? BU FÖR COLA! Korkarna var i alla fall bättre förr!

Ibland, eller ofta händer det spännande, tråkiga eller konstiga saker som jag tänker att jag ska blogga om men jag gör det typ aldrig. Jag är imponerad av alla mobiltjejer som verkligen orkar skriva på sin blogg flera gånger om dagen för det är fan en pain in the ass att logga in här. Skriva sin mailadress och lösenord  EN gång är mer än nog jobb för en dag, nästan en vecka. Skulle jag dock orka skriva om allt jag tänker att jag ska skriva skulle det här vara den bästa och kanske inte mest aktivt uppdaterade men mer uppdaterad än den är nu i alla fall.
Jag såg för övrigt ett par minuter på vakna med the vois (hihi) (jag kan faktiskt egentligen stava till voice) och där visade de när de spelat in en låt om bloggare och bloggande. Det var lite kul :D

I sann bloggaranda ska Bloggarberit berätta vad hon, dvs jag ska göra idag på förmiddan och lite på eftermiddan. Först ska jag sitta hemma och kanske vara lite frän en stund, kanske sjkuta nån zombie, sen ska jag kanske pumpa lite på MiniAnne eller bara tänka att jag gör det och plugga lite inför min examination i morron. Efter det ska jag fika med min vän och sen har jag fortfarande större delen av dan kvar till allt det andra jag ska göra. Tyvärr har jag inte tid att delge er vad det är för jag måste tillbaka till min alternativa verklighet nu.

Jag är så jäkla nyfiken på vad det är för människor som läser det jag skriver. Igår hade jättemånga hittat hit efter en liten spark i röven på fejan men jag undrar liksom vilka det är. I en perfekt värld skulle alla skriva sitt namn och kanske telefonnummer i en komentar och säga "Hej nu var jag här och läste". Eller så skulle det kunna finnas en typ närvarolista som man kunde skriva upp sig på.... fan va fiffigt!

Lyssna på Kort biografi med ett litet testamentet. Gillar du den inte, lyssna några gånger till. Gillar du den fortfarande inte hejar du säkert på AIK!

http://www.youtube.com/watch?v=-de5g2Sim0Q

Jag undrar om det här med demokrati verkligen är så bra. Varför? Ska vi tilllåta åsikter som strider mot själva grejen med demokrati, allas lika värde?
Är det rimligt att låta rasister och annat pack vara med och styra Sverige? Nog för att de enligt demokratin ska vara lika mycket värda men det de praktiserar är antidemokratiskt om man kan kalla det så. Jag tycker att det är bisarrt att Sverigedemokraterna fått en plats i riksdan i Sverige år 2010. (Eller är vi tillbaka i Tyskland på 1930-talet?)
Jag är besviken på mina medmänniskor i alla fall, besviken på alla idioter (och pensionärer) som röstat fram detta jävla pisseparti. Inte okej! Men vem vet, snart kanske vi alla står och höjer högerhanden och ropar Hej Jimmy!

Jag skriver en c-uppsats. Det är inte så jäkla roligt alltid. Egentligen så ska ett utkast på HELA uppsatsen vara klart på lördag. Det kommer det inte att vara. Jag börjar få lite småpanik fast det blev i alla fall lite bättre när jag idag ändrade mitt syfte lite.
Due to the panic så bestämde jag mig för att ha en veckas exil i urskogen, hemma hos min pappa vill säga, och plugga massor där det inte finns några distraktionsmoment såsom människor, internet och tv. Grejen är bara den att allt det där visst finns. Människor i fysisk form av pappa och Maria och i audiotiv form, alla människor som an kan tänkas prata med i telefon. Internet finns i form av mobilt bredband med så bra uppkoppling att man tillochmed kan spela på det om det inte servern är allt för belastad och tv-tv finns en stege ned och film-tv har jag bakom ryggen. Alltså blev inte detta lika mycket exil som det var tänkt. Trots alla dessa distraktionsmoment har jag lyckats åstaskomma något så jag är rättså stolt över mig själv. Har idag bokat några intervjuer, läst, förlängt inledningen och kompletterat bakgrunden och teoridelen. Heja mig!

Just nu åker jag tåg och har för tillfället just lämnat Äljvsjö. Åkte tunnelbanan från skolan och klev av vid Centralen. Vid första pressbyrån stod en stor skylt och brevid och bakom den stod två sl-jobbare och mellan den bakre sl-jobbaren och skylten låg ett par jättestora, smetiga bajskorvar som hade blivit trampade i. Sl-jobbarnas jobb var att styra undan folk så de inte trampade i bajset och de började gasta som galningar när jag råkade komma lite för nära. En tanke slog mig när jag såg detta: Varför städar inte dessa två sl-jobbare upp bajset istället för att skärma av det som om det vore en spricka ner till helvetet?
Den enda troliga förklaringen är att detta är ett desperat försök av Fredde R att skapa nya arbetstillfällen. Genom att idag lite incognito ta tuben med barnflickans hund till jobbet istället för den skattebetalda taxin och få hunden att bajs utanför pressbyrån skapades tre stycken arbetstillfällen. Två stycken sl-arbetare som var tvugna att vinka bort den flödande människoskaran från sket skitfarliga hundbajset och troligen en atackare som sen får komma och städa bort bajskorvarna.
Jag säger bara smart drag Fredrik Reinfeldt, nu när det är val i höst och allt!

Solen skiner och man blir slentriant sugen på en glass. Kände att jag var värt en glass-i-kaka och körde ner handen i glassfrysen och tog min glass. När jag sen råkade kasta ett öga på prislistan tappade jag glassen och hakan. 27 KRONOR! Vafan hände? Varför var inte det hutlösa priset från förra sommaren okej? Vad i det priset var det som var för billigt? Jag såg sen att klassikern Sandwich var uppe i 14 kronor och tänkte lite att är inte det en tiokronorsglass så finns inga tiokronorsglassar. Jag saknar det tiden då priset på glassarna var överkomliga och man kunde panta åtta burkar och köpa en Piggelin för pengarna. Glömde kolla vad piggelinpriset låg på nu men jag blir inte förvånad om den är uppe i tio - tolv kronor. För helvete GB, sänk glasspriserna!

Jag har just varvat Dantes Inferno. Fantastiskt spel. Spelade på den lättaste nåvån och jag blir så glad när lättnivåerna verkligen är lätta. Fighterna med alla fula gubbar blev liksom inte det centrala i spelet utan man kunde koncentrera sig på lösa problemen i att ta sig vidare i spelet. Har du ett x-box 360 (eller ett PS3 kanske) så tycker jag du ska köpa det här spelet i alla fall. Himla trevligt :)
Spelet har även fått mig att läsa Den gudomliga komedin som det hela bygger på.... måste säga att boken inte är riktigt lika underhållande som spelet... den är liksom rätt seg. Har inte ens läst hälften men det känns som om den redan borde varit slut.